Så lyder titeln på Ulf Lundells roman från 1979, vars handling utspelas i Jämtland. I brist på bättre uppslag stal jag den för detta kåseri, som för läsaren till betydligt sydligare breddgrader.
Här i vårt hemland klär man sig enligt årstiderna, men på Yucatánhalvön i Mexiko kan man gå klädd i shorts och T-tröja och sandaler året runt. Som svalast är det i januari, då kvicksilvret på morgonen ibland kan sjunka till arton grader, men så fort solen tittar fram känns det som en finsk högsommardag.
Döm om min förvåning när jag ser lokalbefolkningen styra ut sig i stadiga kängor, täckjackor och luvor under den ”kalla” perioden. Klädaffärerna är redan tidigt på hösten ute med sina vinterkollektioner, ett lika desperat som absurt försök av marknadsförarna att utöka försäljningen.
Själv har jag aldrig ens klätt på mig en tröja eller en ytterjacka här på halvön. Dessa finns till hands endast för resor till hemlandet. Vattnet i Mexikanska golfen är sommartid närmare trettio grader, vintertid kanske tjugofem grader, men då är stränderna tomma och ingen badar i kylan. Jag upplever det som en lyx att ha plagen helt för mig själv.
Nära mitt hem finns två skolor. På morgonen ser jag eleverna klädda i munktröjor och vinterskor, trots det ser de ut att huttra. Vid skoldagens slut gassar solen på och det är stekhett, men likväl står de där lika påpaltade som på morgonen och väntar på bussen. Det är som om man själv skulle bada bastu iklädd filtstövlar, luva och dunjacka.
Här om dagen åkte jag taxi. Chauffören, som bar en tjock tröja, sneglade misstänksamt på mig, en blek och gänglig utländsk man i shorts och T-tröja. ”Fryser Ni inte, señor?” undrade han. Jag berättade att jag vuxit upp i Nordeuropa och var van vid köld, att tjugo minusgrader inte var helt ovanligt. ”Caramba! Men temperaturen kan väl inte vara negativ?” ”Jo, det kan den visst, señor, om Ni sticker ert huvud in i frysfacket på ert kylskåp, så vet ni hur minusgrader känns.” Jag såg hans ögonpar i backspegeln - en vettvilling, måtte han ha tänkt.
Comments