I Texas måste man vara tjugoett för att köpa en flaska öl, men vapen kan man köpa redan när man är arton. Alkoholen är Djävulens instrument, det är ett budskap som ofta förkunnas i den lilla staden Masons sexton olika församlingar. Däremot är vapen nyttiga, både för jakt och självförsvar.
När jag kom hit för första gången blev jag bjuden på middag till Gary och Barbara, som håller ett öga på mitt hus när jag är borta. Vi kom att tala om 9/11, varpå Gary stolt förevisade sina pistoler och gevär, som fanns färdigladdade i vapenskåpet. Demonstrationen ägde rum på matbordet. Det lilla hagelgeväret skjuter man katter med, pistolen används mot inbrottstjuvar osv.
Garys mor, en riktig krutgumma, blev plötsligt irriterad över all uppmärksamhet hennes son fick, varpå hon hämtade sin handväska, där hon förvarade en liten silverfärgad pistol, som kallas för Saturday Night Special. Tonåringar brukar råna godisbutiker på lördagskvällarna med den. Vapnet är billigt och man kan endast sikta på kort avstånd med det. Själv hade hon skaffat puffran för att känna sig trygg. ”Blir man anfallen är det bäst att skjuta genast”, sade hon.
Efter 9/11 skaffade sig Masonborna stora arsenaler av vapen, för man var övertygad om att en muslimsk invasion av staden stundade, att ett flygplan när som helst kunde krascha rakt in i tingshuset, stadens stolthet.
Den lokala vapenhandlaren upplevde ett oanat uppsving och väntade i hemlighet på att fler terrorattacker skulle äga rum, så även han kunde köpa sig en Cadillac, som vissa av prästerna gjort. Men till hans besvikelse blev det inga fler attacker. Precis som för begravningsentreprenören var det ond bråd död som höll kommersen i gång. ”Livet är minsann inte så enkelt som jag verkade tro att det var”, sade han suckande.
Många Masonbor kör omkring i gigantiska trucks med ett vapenställ för gevär i bakfönstret. Pistoler förvaras i handskfacket. En morgon såg jag en ranchägare komma åkande i sin truck med tre döda katter på flaket. Hamnar man i onåd så går det illa, det gäller inte bara katter. Och sheriffen håller tyst om han blir tillsagd att göra det. En ranchägares bror blev ihjälskjuten för några år sedan, varpå sheriffen senare meddelade den federala polisen att man aldrig lyckats hitta någon skyldig. Alla vet vem som sköt honom, men ingen vågar nämna någonting om mordet.
Själv har jag inga vapen, och eftersom jag inte heller går i kyrkan anses jag vara högst bisarr och oberäknelig.
Comments