Ungkarlsauktionen

I min förra kolumn lovade jag återkomma med skvaller om välgörenhetstillställningen på kommunalgården i Mason. Som sagt, jag var en av sex ungkarlar som skulle auktioneras ut. Auktionen var kvällens höjdpunkt och ägde rum efter middagen, när alla var rejält förfriskade. Ryktet om att lampfabrikören var till salu hade spritt sig som en löpeld under veckan. För att vara möjligast attraktiv hade jag klätt mig i engelsk tweedkostym med matchande keps.

Very sharp, sa många, du kommer nog att bli såld väldigt fort. Samtliga ungkarlar, förutom jag, köptes av släktingar eller bekanta. Hawkins, en av mina anställda, köptes av sin mormor för 295 dollar mot att han i gengäld skulle arbeta lite i hennes trädgård. Under middagen satt jag bredvid Mrs. Cartwright. Vi drack kaliforniskt rödvin ur vinglas hon hade tagit med sig. Som ägarinna till stora vinodlingar utanför Mason och uppvuxen i Kalifornien ansåg hon sig tydligt förmer än de flesta i staden.

Jag var den siste att auktioneras. Där stod jag något generad framför publiken medan auktionsförrättaren Chuck gjorde sitt yttersta för att sälja mig. Han och började med ett bud på tvåhundra dollar. Mrs. Cartwright lyfte elegant ett litet pekfinger. Just då dök postfröken från Pontotoc upp, henne jag smitit från under kvällen då Gary P. Nunn uppträdde på the Old Peanut Mill. Hon var som vanligt berusad och gav genast ett högre bud. Mrs. Cartwright gav sig inte, så till slut väste postfröken åt henne att hon inte skulle inbilla sig att jag var värd hur mycket som helst. Då blev Mrs. Cartwright stött och slutade bjuda.

Jag blev tyvärr såld till postfröken från Pontotoc för 495 dollars. Hon tog mig i armen och släpade mig runt i salen och ropade stolt att ”han är min nu, jag har köpt honom för 495 dollars”. Mot slutet av kvällen tog alkoholen slut och postfröken envisades med att åka i väg till sin väninna efter mer öl. Jag sade att jag stannar kvar tills hon återvänder. Sheriffen haffade henne på vägen, men hon hade varit hans älskarinna en gång i tiden och även sheriffer har sina svaga punkter. Jag har honom att tacka för att hon inte kom tillbaka. Men postfröken hade inte glömt sitt auktionsfynd, varpå hon redan på måndagen hörde av sig och insisterade på att träffas.

”Du är min egendom nu”, sade hon och fnissade. Jag skyllde på att jag skulle resa till Finland följande dag, vilket stämde. Nu ångrar jag verkligen att jag inte köpte en enkelbiljett.