Mexikansk medborgare

Min far deltog både i vinterkriget och i fortsättningskriget, så under hela min uppväxt var jag väl medveten om åt vilket väderstreck man skulle vända sig för att hålla ett öga på sin fiende. Och inte ser det precis bättre ut idag. Tusen kilometer söder om vår huvudstad förs ett krig som inte verkar få ett slut, en katastrof som indirekt drabbar även vårt kära hemland, som kanske inte helt ostraffat nyligen blivit medlem av NATO.

År 2015 fick jag permanent uppehållstillstånd i Mexiko. Fem år senare kunde jag anhålla om att bli mexikansk undersåte. Kraven var att behärska spanska flytande samt känna till landets kultur och politik. Jag satte mig ner för att plugga och reste sedan från Mérida på Yucatánhalvön till Mexico City för att genomgå min examen på Utrikesministeriet. ”Gratulerar, señor, ni har klarat ert prov och kommer om några månader att få ert ”carta de naturalización”, naturalisationsbrev. Jag kände mig genast tryggare med ett andra medborgarskap.

Byråkratin i Mexiko är en tråkig kvarleva från kolonialtiden, och jag fick vänta nästan ett år på att få min skriftliga bekräftelse, vilket skedde den 13 november detta år. Dagen till ära skaffade jag mig en äkta mexikansk sombrero. Här i huvudstaden finns en ansedd hattmakare, som drivs av en bror och en syster, redan tredje generationen i företaget. Deras kunder består uteslutande av mariachis och charros, mexikanska rodeostjärnor.

Jag tar en taxi från mitt hotell i centrum till hattmakaren, som är belägen i en mindre kommersiell del av staden. Systern och brodern betraktar mig med spänning då jag stiger in i affären. ”Finlandia, caramba! Det är väl väldigt långt borta?” Att jag varken är rodeostjärna eller mariachi förbryllar dem ännu mer. Jag väljer en svart hatt broderad med guldtråd. Systern och brodern vill ta ett fotografi på oss för att sätta på deras hemsida. En dam från ateljén i övre våningen tar bilden.

”Caramba, una girafa!” utropar brodern, och visst liknar konturen på fotot en giraff, den korta systern är bakdelen, den lite längre brodern, bakom vilken jag står, är framdelen och jag halsen.