I tonåren hade jag under några års tid ett brinnande intresse för Titanic och slukade alla böcker om fartyget jag kunde få tag på. Men entusiasmen ebbade så småningom ut för att ersättas av något helt annat. Inte ens James Camerons film ”Titanic” från 1997 förmådde återuppliva min passion, det var faktiskt med nöd och näppe jag ens orkade se filmen till slut.
Bland passagerarna på den sagolika atlantågarens jungfruresa 1912 fanns endast en mexikan, Manuel Uruchurtu Ramírez, en senator från delstaten Sinaloa. Den trettionioårige Uruchurtu kom från en oligarkisk dynasti och levde i landsflykt i Europa på grund av sina nära kontakter till den avsatte diktatorn Porfirio Diaz. Han reste i första klass, men lyckades inte rädda sig. Hans lik hittades aldrig.
Titanic blev nyligen aktuell i en nyhetssändning jag lyssnade på här i Mexiko. Ett amerikanskt företag vid namn OceanGate erbjuder expeditioner till Nordatlantens botten i en liten fempersoners ubåt med det lämpliga namnet Titan. Då får man beskåda Titanics vrakplats, som ligger 650 kilometer utanför Newfoundlands kust. Atlantångaren gick av på mitten när den sjönk, precis som om man hade brutit en skiva knäckebröd, och de två halvorna susade åt var sitt håll och ligger på två kilometers avstånd från varandra.
Alan Estrada, en mexikansk skådespelare, sångare, producent och blogger, var den förste mexikanen ombord på ubåten, som tog honom till 3 840 meters djup, viloplatsen för den hundratioåriga atlantångaren, en gång i tiden världens största och lyxigaste flytetyg. Estrada har figurerat i mexikanska såpoperor, men har på senare tid koncentrerat sig på sin egen kanal på YouTube, Alan x el Mundo, där han marknadsför resor. Han har i detalj redogjort för sitt äventyr i ubåten för sina 3.18 miljoner besökare på bloggen. Nöjet, som varade sju timmar, kostade honom hela 125 000 dollar, en hisnande summa, speciellt i Mexiko, där en byggnadsarbetare tjänar tvåhundra dollar i månaden.
När det begav sig kostade en förstaklassbiljett med Titanic, omräknat i dagens pengar, runt femtusen dollar i medeltal. Den dyraste hytten, av vilka det endast fanns två, kostade fyrtiotusen dollar. Visserligen blygsamma summor mot vad det nu kostar att endast kasta en blick på det sönderrostade vraket från ett titthål på ubåten.
”Det är en dyrbar erfarenhet, som motsvarar en resa upp i rymden, men i motsatt riktning”, framhöll Estrada i sin blogg. Så kan man väl också beskriva det.
Comments