Leticia älskar att shoppa, men hennes lön som kassörska på en bensinstation i San José Tecoh i södra Mérida räcker inte till för att täcka hennes utgifter, som sedan julen har skenat iväg med oroväckande fart. Varje kväll går hon ner på knä framför jungfrun av Guadalupe, som står i en fördjupning i väggen i hennes vardagsrum, och ber om förlåtelse för sina svagheter.
En ljusning i hennes ekonomi hägrade när Carmen, en ung och vacker dam, för ett halvår sedan flyttade in till huset mittemot. Carmen vann fort alla grannfruars förtroende och när hon föreslog att de skulle starta en tanda fick hon genast fem av fruarna med sig, Leticia en av dem. Tanda är ett spanskt ord och betyder omgång. Ordet används för ett informellt och vanligt arrangemang, som förekommer privatpersoner emellan i syfte att spara pengar, för det lägsta samhällsskiktet i Mexiko har inget förtroende för banker.
En tanda fungerar på ett mycket enkelt sätt. I Carmens version var alla damerna, A till F, överens om att envar skulle betala 500 pesos per månad under två månaders tid till den första förmånstagaren, dam A, vilket givetvis var Carmen själv. Sedan skulle nästa förmånstagare, dam B, stå i tur, dvs. de skulle alla i tur och ordning få en klumpsumma på 6 000 pesos, ungefär 250 euro, ett belopp som var dubbelt större än Leticias månadslön. Carmen fick sålunda 6 000 pesos efter att två månader passerat. Hon hade föreslagit Leticia som följande i ordningen och dessutom erbjudit sig att spara pengarna för hennes del, för Leticia var livrädd för att för att slösa bort slantarna.
När ytterligare två månader av tandan hade förflutit ringde Leticia glad i hågen på dörren till Carmens hus för att få sina 6 000 pesos. Men Carmen hade försvunnit spårlöst och lämnat sina hyror obetalda. Hennes mobiltelefon var avstängd och likaså hennes konto på Facebook. Carmen var nu 12 000 pesos rikare och tandan bruten. Initiativtagaren till en tanda har tyvärr ofta onda avsikter och är självfallet alltid den första förmånstagaren.
Leticia var fullkomligt ifrån sig. Hon hade talat så gott om Carmen i kvarteret och uppmuntrat grannfruarna att delta i sparandet. Nu var de minst sagt ursinniga och skylde allt på henne. Förblindad av skam föll hon ihop på golvet framför jungfrun av Guadalupe, en färggrann dam gjord av harts och köpt på avbetalning i El Vaticano, en affär i Mérida som säljer enbart religiösa artiklar.
Kommentarer