På kartan ser Mexiko lite ut som en sjöhäst. Hjässan befinner sig vid Tijuana, precis vid gränsen till södra Kalifornien. Det långsmala huvudet, som tittar snett ner i sydsydostlig riktning, utgörs av norra och södra Baja California. Mellan huvudet och bröstkorgen har vi Kaliforniska viken, och nere i söder svänger stjärten rakt upp mot Mexikanska golfen. Om sjöhästen viftade litet på sin bakdel skulle den nästan kunna smälla till västra ändan av Kuba, som på min karta befinner sig på blott två centimeters avstånd, i verkligheten en sträcka på nästan tvåhundra kilometer.
Ändan på sjöhästens svans bildar en landtunga, som består av tre delstater, av vilken den mittersta heter Yucatán. Dit flyttade jag för många år sedan och bosatte mig i staden Mérida, som har ett invånarantal på 850 000. Klimatet är tropiskt och vintertid kan kvicksilvret sjunka ner till sexton grader tidigt på morgonen. Då går lokalbefolkningen omkring iklädd både tröja och jacka, och klagar på den stränga vintern, som sällan varar längre än två tre veckor.
Halvön har sedan urminnestider bebotts av mayafolket och i de kringliggande byarna talas det fortfarande maya, ett språk som för en novis som jag låter fullkomligt obegripligt. Vidskepligheten är stor och många, speciellt ur den äldre generationen, vågar inte lita på läkare, utan tyr sig enbart till byns häxa, som i dagens mer upplysta värld ibland föredrar den mer vetenskapliga benämningen medicinman. De botar sjukdomar med hemliga dekokter och rabblar upp ramsor medan de sprider helande rök i rummet där patienten ligger. I ritualerna ingår ofta skelettdelar, som måste härstamma från en människa, så priset är relativt högt. Många handelsresande i benpipor skaffar sina varor genom att plundra gravar nattetid, vilket är ett allmänt problem på Yucatánhalvön.
Medan Coronaviruset har härjat har häxorna varit mer sysselsatta än vanligt. Señora Kantún i byn Tixkokob, vars sockersjuke och fete man drabbades av viruset för några veckor sedan, tillkallade genast byns häxa, som tog itu med alla krafter för att rädda livet på señor Kantún. Hans svåra andnöd till trots blev det inte ens tal om sjukhusbesök eller respiratorer.
En morgon hittade señora Kantún sin make stendöd i sovrummet. Hon berättade gråtande för grannfrun att hon inte kunde begripa att han hade avlidit, för hon hade lagt benpipor under både huvudkudden och madrassen, precis som häxan hade bett henne göra.
Comments