Julen är en viktig helg i Amerika, så även i Texas och lilla Mason, där jag bor. Folk klär sina husfasader med blinkande lampor i alla tänkbara färger. Trädgårdarna framför husen fylls med uppblåsbara snögubbar och tomtar och lysande renar gjorda av ståltråd. Tingshuset, banken, ja till och med finkan förvandlas till magiskt glittrande sagobyggnader, och för en kort tid glömmer alla bort vardagen och spenderar stora summor i många av de otaliga shopping malls som kantar huvudlederna i Texas.
På min gata, Lincoln Avenue, satsas det extra mycket på dekorationer. Bankdirektörens hus, som är mittemot mitt, är ett enda blinkande Las Vegas, i bjärt kontrast till mitt hus, som helt saknar pynt och bjäfs, eftersom jag har tänkt fira jul i Finland. Det är nu tredje julen i rad mitt hus står beckmörkt, ironiskt nog är lampfabrikens ägare den enda som verkar vara utan belysning.
Huset lät byggas av salige Bill Jordan, vars trädgårdsmästare Hector, en mexikan, tillbringade två veckor varje år med att juldekorera huset och hela den stora trädgården. Ekarna behängdes med ljus, gräsmattan fylldes med slädar och tomtar gjorda av fanér och målade i vackra färger. Bill Jordans dekorationer var omtalade och beundrade i staden.
Min ambition detta år sträckte sig till ett inköp av ett tomtehuvud i plast, som jag hängde på min ytterdörr. Det fungerade med batterier och borde ha lyst om jag hade följt instruktionerna. Jag visste på förhand att detta inte skulle bli lätt. Först måste jag skaffa en spik och en hammare, vilket man gör i Grosse’s Hardware på torget.
”Bara en spik?” undrade Mr. Grosse. ”Well, ge mig två så har jag en i reserv”, sade jag. När tomtehuvudet väl var uppspikat saknades batterier, så jag åkte iväg till Town & Country, den lokala bensinmacken, men det visade sig att jag trots allt köpt fel storlek. Det skulle vara alldeles pyttesmå batterier, AAAA, inte AAA, men bensinmacken, dit jag återvände, hade slut på den storleken.
Jag gav slutligen upp, brydde mig inte om att fråga på fler ställen. Jag hade annat att tänka på före resan. Nu hänger tomtehuvudet där utan batterier, så på kvällen kan ingen se det, vilket retar mig. Men jag har redan gjort ett nyårslöfte: jag skall i god tid nästa år skaffa batterier, så att mitt tomtehuvud kan lysa nästa jul. En lika god som ambitiös idé, tycker jag.
Comments