I USA har man alltid tillverkat stora bilar med enorma motorer, men hastighetsbegränsningen på highways är 70 miles, vilket verkar löjligt om man har en V8 med över 400 hästkrafter under huven.
Mason är en fridfull stad, så sheriffen har all tid att koncentrera sig på folk som överskrider hastighetsgränsen. Han sitter och lurar vid vägkanten, där man minst anar det, och plötsligt hörs sirenen och då är det förkylt. När sheriffen stoppade mig för tredje gången för fortkörning, såg det illa ut. “Det är nog bäst att Ni går på en Defensive Driving Course (defensiv körkurs)”, sade han. Går man på en sådan, registreras ens synder inte och man behöver endast erlägga en mindre summa i böter.
Valet var enkelt, jag skrev in mig på kursen. Den hölls en söndag i staden Kerrville, ca 60 miles från Mason. Deltagarna bestod till största delen av dubiösa typer, som tycktes vara stamkunder. Kursen är inte avgiftsfri och staten förtjänar förstås mer pengar på detta vis än om de vore tvungna att skicka folk till något av de överfulla fängelserna.
Kursen bestod av tio timmar fördelade på två dagar. Kursledaren talade mycket om alkoholens skadliga inverkan. Jag satt tyst och ingen kunde väl ana att jag var utlänning, allra minst finländare. Som avskräckande exempel nämnde kursledaren två länder i världen som straffar rattfyllerister med arbetsläger, där hårt kroppsarbete skall avskräcka dem från att någonsin igen köra med alkohol i blodet, nämligen Rumänien och Finland. Då väcktes fosterlandskänslan i mig. Efter kursens slut gick jag fram till kursledaren och sade att jag som finländare gärna skulle veta hur färska hans uppgifter var. Kanske från 20-talet? Han såg förbryllad ut och hade redan glömt vilka länder han talat om. Never mind, sade jag och körde sedan väldigt långsamt tillbaka till Mason, så långsamt att en cowboy körde rasande förbi mig i sin gigantiska truck och visade mig hotfullt fingret.
Med ens kände jag mig väldigt främmande i detta på många sätt märkliga samhälle, där majoriteten av folket inte ens har satt sin fot utanför den egna delstaten. Endast sju procent av amerikanerna äger ett pass, och ändå anser de sig kompententa nog att styra världen.
Jag ringde min mamma och frågade om hon kunde tillreda hemlagade köttbullar och potatismos när jag nästa gång kommer till Helsingfors. Det lovade hon göra och jag kände mig genast bättre. Jag nämnde dock ingenting om kursen. Mammor behöver inte veta allt.
Comments