Mason County är en torr kommun, vilket betyder att alkohol inte får säljas på allmänna platser. Den lokala supermarketen säljer endast öl, men vill man ha något starkare får man åka till grannkommunen. Till restaurangerna – de få som finns – kan man ta med sig en egen flaska, om man bär in den och förvarar den i en papperspåse. Många av församlingarna anser att alkoholen är djävulens verktyg och det är osannolikt att förbudet kommer att upphävas. Men detta har inte lyckats hindra befolkningen från att dricka, och dricker gör man minsann med besked.
Ungdomarna fyller var fredags- och lördagskväll flaken på sina trucks med ölburkar och åker ned till floden och dricker sig fulla som alikor. I buskagen sker även mycket annat som majoriteten av församlingarna absolut inte heller skulle godkänna. Floden är djävulens paradis och här gör ungdomarna vad de antagligen tycker mest om att göra.
Jag kom till Mason för första gången 2002 och bodde då i Bahaffer House, Jean Lyons bed and breakfast, som ligger ett stenkast från torget. Jag visste ingenting om den lokala alkoholpolitiken och satte mig i gungstolen på verandan för att dricka ett glas vin och röka en cigarr.
Syrsorna sjöng och det var lugnt och fridfullt. Men jag hittade ingen korkskruv i det annars så välutrustade köket, varpå jag ringde på dörren till Jeans hus, som låg alldeles intill Bahaffer House. Hon slog förskräckt handen för munnen när jag ställde frågan och drog mig kvickt innanför dörren. Viskande påpekade hon för mig att hon varken röker eller dricker, och absolut inte har någon korkskruv i sitt hus.
I am so sorry, sa hon och såg medlidande på mig. Jag bad henne om ursäkt och satte mig i bilen för att åka på jakt efter en korkskruv, som jag sent omsider hittade hos den lokala tobakshandlaren, som gav den till låns. Nu skulle jag äntligen kunna njuta av vinet och cigarren.
Plötsligt uppenbarade Jean sig på verandan. Hon hade likt en gerillasoldat tagit sig dit både ljudlöst och osynligt. Hon föste mig genast in i huset och förklarade andfådd att hon åkt till sin syster i grannstaden Brady för att låna en korkskruv. Hon överräckte med lättnad det djävulska verktyget till mig och försvann lika obemärkt som hon kommit. Nu hade jag två korkskruvar, en låda kubanska cigarrer – givetvis strängt förbjudna i Amerika – och en flaska vittvin. Inte illa med tanke på att det var mitt första besök i en strängt religiös och torr kommun.
Comments