Billy Beam avled sextiotvå år gammal efter en långvarig sjukhusvistelse. Hans dotter jobbar på min lampfabrik och vi deltog alla i begravningen i River of Life Church här i Mason, Texas. Prästen var från Zimbabwe och talade länge och väl om den avlidne, varpå det var fritt fram för deltagarna att stiga upp och säga någonting om honom. En äldre dam reste sig och sade att var gång hon rörde vid Billy kände hon vägen till Jesus.
"Han kokade så gott kaffe var söndag och talade vackert om Gud”, sade hon snyftande och blev så rörd av sina ord att hon måste sätta sig. Ytterligare ett tiotal personer bekräftade med fritt valda ord att Billy nu var lycklig och omhändertagen av vår Herre.
Senare på kvällen träffade jag Gary på Willow Creek Café. Jag berättade om begravningen, varpå han skrattade hjärtligt. Gary belyste en helt annan sida av Billy Beam, som hade varit en otrogen alkoholist i årtionden. Han kunde även vara våldsam, varpå både hustru och barn emellanåt måste föras till Mason Clinic för att omhändertas. Under de sista åren var han sjuk och ynklig. Supandet tog nästan kål på honom och då passade hustrun på att kvittera ut sin hämnd. “Inte hämnd, men rättvisa”, underströk hon. Med hot om skilsmässa tvingade hon Billy att följa med henne till kyrkan var söndag.
Han var snickare till yrket, en praktisk karl, så han fick gratis underhålla församlingsbyggnaden, sköta gräsmattan och koka kaffe om söndagarna. Det var ett onödigt strängt straff för den gudlöse och syndige Billy, ansåg hans vänner. Men Billy hade inte längre krafter kvar att protestera, så han avgick i stället med döden.
Nu låg han i sin i sin kista med delbart lock, där främre halvan var öppen. Han hade på sig rena jeans, en rutig flanellskjorta och hans yviga hår var ytterst välkammat. Han kunde väl ha ställts ut på madame Tussauds. Makabert, tyckte jag. Det var första gången jag såg en död människa och upplevelsen var en aning oangenäm. Någon hade tillbringat timmar med att måla och kamma Billy och han såg ganska skrämmande ut.
Damen som sminkar liken sökte senare om en tjänst på min lampfabrik. Hon ansåg sig vara ytterst kvalificerad. Jag tänkte på Billy Beam i kistan, hur minutiöst hon hade målat och pyntat honom. Kanske det inte är så stor skillnad på om man målar ett lik eller en lampa? Jag hade faktiskt betonat noggrannhet och artistiska anlag i annonsen. Visst var Billy Beam ett bevis på att hon hade en rejäl dos av vardera.
Comments