Studentsången, med text av Herman Sätherberg och musik av prins Gustav, yngre son till Oscar I och Josefina, uppfördes för första gången på Carolina Rediviva i Uppsala den 18 mars 1852. Kompositören, ätten Bernadottes stora musikbegåvning, dog tyvärr 25 år gammal av tyfoidfeber i september samma år, men hans minne lever kvar, främst tack vare denna sång.
Våren 1979 tog jag studenten, trots att många hade uttryckt sina farhågor inför skrivningarna. ”Får se om den där strunt’n ska bli student”, hörde jag min då mycket döva mormorsmor säga till mamma. Min studentmössa var till en början vit och fin, men efter otaliga sillfrukostar blev den, som sig bör, ”patinerad”.
Jag flyttade tidigt utomlands och då packades min kära huvudbonad ner i någon av de otaliga kartonger som skickades till ett lager. Här om dagen sorterade jag bland undangömda persedlar och hittade då en låda med två studentmössor inlindade i silkespapper, men ingendera var min egen. Den ena, med initialerna C.D.M. var för stor, den andra, i min storlek, hade initialerna S.J. Jag har ingen aning om när och hur mössorna har hamnat där, eller vem de kan tänkas tillhöra. Däremot har min mössa i något skede försvunnit spårlöst.
I slutet av 80-talet, då jag flyttade till Spanien, dök studentmössan överraskande upp i flyttlasset. En vän till mig från London besökte mig kring Valborgshelgen, och jag hade bett honom ta med sin mössa. Nu skulle vi fira på traditionellt sätt!
Iklädda våra studentmössor satt vi på en uteservering i kuststaden Sitges sydväst om Barcelona. Musiken dånade ur högtalarna och vi drack snaps och öl till våra tapasrätter. ”¿Ustedes son marineros o que?” (”Är ni sjömän eller vad?”) frågade många. Vi kände oss en aning töntiga, men snapsen ingav mod och vi blev senare tyvärr en aning högljudda.
Tre skinnskallar slog sig ner i bordet intill oss. Vi blev genast föremål för deras irritation. En av dem steg till slut upp och sade hotfullt: ”Antingen tar ni genast av er de där löjliga sjömansmössorna eller så får ni på käften!” Vi tvekade inte en sekund, och i nästa ögonblick lämnade vi baren med mössorna i handen, något snopna.
Comments