top of page
  • Janne

Välgörenhetstillställningen

Karen, som jobbar på min lampfabrik, fick för några månader sedan bröstcancer. Budet om hennes sjukdom kom som en chock för oss alla och vi beslöt att göra någonting för att hjälpa henne. I USA måste man ha en sjukförsäkring, antingen privat eller via ett företag, annars är man såld. Lampfabriken försäkrar sina anställda, men försäkringen har ett tak, och när man nått det får man betala resten själv. Sjukdom är den vanligaste orsaken till personlig konkurs i Amerika.

Vi beslöt att ordna en välgörenhetstillställning här i Mason för att täcka i varje fall en del av de kostnader försäkringen inte skulle ersätta. Idén var till en början anspråkslös, men när den lokala välgörenhetskommittén fick nys om projektet tog de över och då blev det fart på planeringen. Kommitténs ordförande, en stadig och beskäftig dam, ringde mig en dag och talade om summor kring 20 000 dollar.

What? 20 000? Jag hade tänkt mig omkring 5 000 eller så ... Damen avbröt mig och påpekade med myndig röst att Karens familj knappast har så stor nytta av ett fyrsiffrigt belopp, så bäst att vi skärper oss. Något stött undrade jag vilka förslag hon hade för att uppnå ”budgeten”? Och nog hade hon en uppsjö av idéer. Projektet växte dagligen och ett rum på lampfabriken fylldes snabbt med auktions- och lotterigåvor, bland dem fem gevär, samtliga med kikarsikte och ammunition.

Vi hade knappt tid att tillverka lampor under två veckors tid, så mycket tid upptog förberedelserna. Tillställningen hölls en fredag på kommunalgården och över trehundra personer deltog. Jag var en av sex ungkarlar som skulle auktioneras ut, den beskäftiga damens briljanta förslag. Vid kvällens slut sade samma dam hotfullt att lådan med kontanter genast måste förseglas och överräckas till Karen. Då brast mitt tålamod, varpå jag röt åt kärringen att vi som arrangörer i varje fall hade rätt att få veta hur mycket vi samlat ihop. Men hon gav sig inte. Jag bad slutligen Karen övertala henne, varpå hon då motvilligt gick med på att vi skulle få räkna pengarna.

Tillställningen hade varit synnerligen lyckad, hela 26 598 dollar hade flutit in under kvällens lopp. Det gick ytterst vilt till redan i början, och om min kolumn tilläts vara längre, skulle jag kunna förse er med saftigt skvaller. Men det kan jag kanske göra nästa gång, om ni lovar att inte berätta någonting för min mamma.

Recent Posts

See All

Djävulens verktyg

Mason County är en torr kommun, vilket betyder att alkohol inte får säljas på allmänna platser. Den lokala supermarketen säljer endast öl, men vill man ha något starkare får man åka till grannkommunen

Besök hos kiropraktorn

En dag fick jag för mig att jag borde utnyttja mitt välutrustade gym vid poolen, som stått oanvänt på tok för länge. Efter att ha inhandlat gymkläder i Austin satte jag ambitiöst i gång att använda de

Ungkarlsauktionen

I min förra kolumn lovade jag återkomma med skvaller om välgörenhetstillställningen på kommunalgården i Mason. Som sagt, jag var en av sex ungkarlar som skulle auktioneras ut. Auktionen var kvällens h

Comments


bottom of page