Marin flärd

Här om dagen besökte jag en affär som säljer marina klädesplagg för att införskaffa några T-tröjor och strumpor. Då kom jag av någon anledning att tänka på en pinsam historia som utspelades i min barndom.

Familjen hade seglat över till Sandhamn i Sverige för att där besöka vänner till mina föräldrar. Det var sommaren 1969. Jag var tio år och min lillebror två år yngre. Min mor, omtänksam och förutseende, hade med tanke på att vi skulle gästa grannlandet, som i alla avseenden var mondänare, försett min lillebror och mig med styrbords- och babordsstrumpor hon hittat i någon boutique. En grön på högra foten, en röd på den vänstra. Originellt, vågat och banbrytande.

Väl framme lade vi till vid värdparets brygga. De föreslog genast att min lillebror och jag skulle promenera till den närbelägna kiosken vid hamnen för att köpa glass och godis. Av någon anledning kände jag mig väldigt provinsiell och osäker, känslorna hade infunnit sig redan under överfarten på Ålands hav.

Utanför kiosken satt några pojkar i yngre tonåren på sina glänsande och dyrbara cyklar. De hade långt svallande hår, färggranna pikéskjortor och vita jeans. De var brunbrända, överlägsna och världsvana. Jag hejdade min bror på avstånd från kiosken och inledde en förhandling. Han skulle skickas för att göra uppköpen. Inga provinsialismer eller finlandismer fick användas; godis, inte ”karkki”.

Min lillebror lunkade osäkert i väg mot kiosken. Halvvägs vände han sig om, som om han hade ångrat åtagandet. Jag viftade strängt mot honom att fortsätta. Med oro noterade jag att hans shorts i mörkblå frotté var lite väl högt uppdragna.

”Hörru pysen, varför har’u en röd och en grön strumpa?” frågade en av de kaxiga killarna. Min lillebror svarade lågmält med darrande röst att det var styrbords- och babordsstrumpor. Ett gapflabb följde. ”Då har’u dom på fel fot! Har man det i ruttna Finland!” Skrattsalvorna ekade. De hade rätt, även mina satt på fel fot. Min lillebror blev så till sig att han återvände utan glass och godis. Nederlaget var svidande, som ni väl kan förstå.

Redan samma eftermiddag bytte vi strumpor. Jag tog de gröna, min lillebror fick de röda.