I Mérida på Yucatánhalvön i Mexiko bor det omkring tiotusen utlänningar, av vilka nordamerikaner utgör den största delen. Vidare finns här en hel del fransmän, engelsmän, irländare och italienare, samt några tyskar och holländare. Gemensamt för denna brokiga skara individer, som främst kännetecknas av att de inte behärskar spanska, eller ytterst bristfälligt i bästa fall, är att de samlas på Hennessy’s Irish Pub, som ligger på Méridas paradgata, Paseo de Montejo, stadens svar på Champs Elysées.
Puben grundades 2012 av två irländare i 40-årsåldern. För att kunna anhålla om alkoholserveringstillstånd, var verksamheten tvungen att vara i full gång. Att driva en irländsk pub utan att kunna servera alkohol under nästan ett års tid var en utmaning, men ägarna klarade av det, och kunde efter elva månader förse sina kunder med både Guinness och Jameson. Därtill kunde man välja fish and chips och andra läckerheter från matlistan.
Närhelst man sticker sig in till Hennessy’s sitter kunderna och häller i sig alkohol i ansenliga mängder. Man ser sällan mexikaner där, dels är atmosfären sådan att de inte skulle trivas, dels är maträtterna på menyn främmande för dem. Framåt kvällen blir där väldigt högljutt och på veckosluten spelar oftast någon orkester 80-talsmusik ute på terrassen så att det dånar i kvarteret. Det skräniga klientelet har röda näsor och kinder, stället gör verkligen skäl för sitt namn och kunde lika väl befinna sig på Irland.
Succén bakom Hennessy’s kan utan tvekan tillskrivas de bägge ägarnas gästfrihet och välkomnande attityd. Sean och Colm sitter redan på eftermiddagen vid olika bord och underhåller sina kunder. De har båda under det gångna decenniet blivit avsevärt rundare om magen och rosigare om kinderna. Själva står de antagligen för en försvarlig del av alkoholkonsumtionen på sin pub.
En kväll slog Colm sig ner vid mitt bord för en stund. Han är mycket underhållande och var vid det laget redan ganska berusad. Jag frågade honom om det var tröttsamt att var dag konsumera rikliga mängder alkohol för att roa gästerna. Colm tittade förbryllat på mig och sade att han högst dricker en flaska vin samt fem eller sex pint Guinness dagligen, en måttlig kvantitet enligt honom. Hans farfar drack nämligen två flaskor Jameson whisky om dagen, och dog när han var nittiotre. Jösses! sade jag och tog en rejäl klunk ur mitt till brädden fyllda ölstop.
Comments