Min yngsta son och jag flög nyligen från Helsingfors till San Francisco, med mellanlandning på John F. Kennedy International Airport i New York, en resa på cirka tjugo timmar. Väl framme kände jag mig som en boxare som förlorat alla ronder för att slutligen falla till golvet efter motståndarens knockout.
Man vet genast att man befinner sig på denna sida av Atlanten, amerikanerna är nämligen experter på att kamouflera vad saker och ting egentligen kostar, och ack så begivna på att fylla sina fickor med prasslande dollarsedlar. Köper man en banan för 27 cent, kostar den de facto 34 cent när man kommer till kassan. Skillnaden utgörs av skatter, ett påslag som man anser att myndigheterna helt fräckt belastat köparen med. Hotellpriset blir även avsevärt högre än det annonserade på grund av en lång lista av statliga och federala skatter, något man som en naivt tänkande nordbo förstås inte beaktat.
Mark Twain sade redan i mitten av 1800-talet att Amerika, som ursprungligen hade befolkats av pietetsfulla, gudsfruktande småbrukare, förändrades för gott under guldrushen i Kalifornien. Den 24 januari 1848 hade man upptäckt guld vid Sutter’s Mill i Coloma, varpå ryktet spred sig som en skogseld på Borneo och snart kom mer än 300 000 människor till Kalifornien, besatta av tanken på rikedom. Guldruschen förställde hjärnan på befolkningen, ansåg Twain, och på den vägen har det blivit.
Jag besöker Wahlgreens, ett apotek i närheten av hotellet i stadens centrum, ett par stenkast från Union Square, för att köpa några flaskor vatten, inget mer. Vid kassan frågan en korpulent dam mig om jag har ett medlemskort. ”Nej”, svarar jag. Hon räcker mig en blankett att fylla i. Jag förklarar för henne att jag inte bor här, att jag kommit hit på besök från andra sidan Atlanten. ”Vi välkomnar kunder varifrån som helst”, säger hon glatt och insisterar, ”ni behöver bara teckna under här, sir.” Jag avböjer artigt och beger mig raskt därifrån med mitt vatten. ”Kom tillbaka om ni ångrar er, sir!” Jag vänder momentant på huvudet, och kolliderar i nästa sekund med glasdörren mot gatan. Min näsa får sig en allvarlig törn. Men jag tänker inte gå in tillbaka för att inhandla en sårsalva.
Comments