top of page
Janne

Den flexibla poliskåren

Poliserna i Mexiko är kraftigt underbetalda och drygar gärna ut sina löner med svarta inkomster. När jag flyttade till Mérida inbillade jag mig som laglydig nordbo att poliskåren fanns till för att övervaka lagen, men där misstog jag mig. En trafikpolis stannar en enbart för att få sin lilla ”gratifikation”, en summa som är högst inofficiellt fastställd. Trafiken i staden övervakas av den urbana polisen, som oftast åker omkring på motorcykel. De stannar en aldrig för fortkörning, men nog för mindre förseelser, som att tala i telefon eller göra en olaglig sväng. Då bör man ha trehundra pesos i plånboken.

Poliskonstapeln stiger av sin motorcykel, upplyser en om brottets art och sticker sedan in sitt huvud genom vindrutan och säger lågmält: ”Det är ni som bestämmer, boss. Min hustru har förresten födelsedag i morgon …” Är man väl förberedd har man en bunt kuvert i handskfacket med trehundra pesos i vart och ett av dem. När polisen ser att samförstånd uppnåtts, ber han artigt en sticka kuvertet under den lilla träskivan han använder för att göra anteckningar. Sedan är proceduren över och han försvinner lika fort som han uppenbarat sig.

Befinner man sig på en motorväg är det den federala polisen som övervakar ens framfart. De är en aning bättre betalda och förväntar sig även att mutorna skall vara i enlighet med deras status. Precis som den urbana polisen ger de blanka katten i förseelsens art, det är endast pengarna de är ute efter. En federal polis anser allting under femhundra pesos vara en skymf mot hans hedervärda ämbete, så då har man kuvert innehållande även den summan i handskfacket. Ifall att man kraftigt överskridit hastigheten, dvs. det som i hemlandet skulle falla under ”grovt äventyrande av trafiksäkerheten”, kan det vara klokt att överräcka konstapeln ett kuvert med tusen pesos.

Själv blev jag en gång stoppad av en polis mitt i Méridas centrum. I min tankspriddhet hade jag gjort en förbjuden u-sväng och vips dök en tjock polis upp på motorcykel. Solen gassade och han stack in halva sin svettluktande överkropp genom sidofönstret på min bil. Nervöst grävde jag bland de många kuverten i handskfacket och tog ut ett med trehundra pesos. Enkelt och smärtfritt. Han frågade mig vänligt om jag var amerikan. ”Nej, från Finland”, svarade jag. ”Caramba! Från Filippinerna!” Jag nickade resignerat och så åkte han fort iväg på sin glänsande motorcykel.

Recent Posts

See All

Besök på Cozumel

Utanför den mexikanska karibiska kusten, la Riviera Maya, i delstaten Quintana Roo, mittemot Playa del Carmen, ligger en av de största...

Slut på bensinen än en gång

Det är oroväckande många gånger jag under de drygt 45 år jag haft körkort blivit stående vid vägkanten med tanken tom. Jag antar att...

Mayafolket och deras språk

Mayafolket och deras språk     Mayafolkets mångtusenåriga kultur existerade inom ett område som idag omfattas av Mexiko, Guatemala,...

Commentaires


bottom of page