Mérida på Yucatánhalvön i Mexiko är en stad vars befolkningsmängd har vuxit avsevärt under de senaste tio åren och nu närmar sig en miljon. Men bilparken har ökat fyra gånger snabbare, vilket har lett till en hel del problem. Man ser dagligen de mest vansinniga olyckor på stadens gator. Folk kör på varandra bakifrån och från sidan, byter fil utan att vare sig vända på huvudet eller blinka. För det mesta stirrar de helt enkelt på sin mobiltelefon i stället för på vägen. Det största antalet krockar sker i rondeller, i vilka bilister kastar sig in utan en blekaste aning om hur filerna egentligen skall löpa i en sådan. Här tillämpas helt enkelt rysk rulett.
Orsaken till det höga antalet bilolyckor är många. En hel del saknar körkort och känner varken till trafikmärken eller några andra regler. Många är så kallade första generationens bilister, dvs. de har vuxit upp i ett hem utan bil, i många fall i en by helt utan bilar, där transportmedlen bestått av mopedliknande fordon eller åsnor med kärra.
När jag var liten hade mamma en vit Austin Mini - det var långt före bilbältenas tid - och som passagerare i den såddes fröet till någon slags körkultur i bakhuvudet på en, detta trots att man ibland var upptagen med att hoppa omkring i bilen. Mamma växlade, bromsade, blinkade och tutade ibland, och man gjorde lika i trampbilen hemma på gården.
Körskolornas undervisning här i Mérida är tyvärr väldigt bristfällig och själva körexamen alldeles för lätt. För att bli underkänd i det skriftliga provet måste man vara en komplett imbecill, och själva uppkörningen, eller körprovet går ut på att parkera en bil mellan två plastkoner, vilket sker på polisstationens bakgård.
Somliga damer här har en förkärlek för fluffiga och färggranna rattmuffar, som till en början sitter någorlunda stadigt kring ratten, men fort tappar sin elasticitet, med den påföljden att muffen roterar då man svänger, men själva ratten rör inte på sig. Då fortsätter bilen rakt fram, och man hinner inte ens tillbedja Jungfrun av Guadelupe förrän det smäller.
Även om bättre undervisning och mer kontroll skulle minska på antalet olyckor återstår det faktum att folk här är så korta att deras ögonpar inte når över instrumentbrädans övre kant. Jag har ofta kört bakom bilar som till synes verkar alldeles obemannade, det är endast när en hand sträcker sig ut genom sidofönstret för att slänga ut matrester man inser att någon antagligen sitter bakom ratten.
Kommentare