Besök i Mexico City

Jag flyger från Mérida till Mexico City på några dagar för att undvika hettan samt njuta av huvudstadens spännande atmosfär och många sevärdheter. ”Área metropolitana” omfattar nästan åttatusen kvadratkilometer, har en befolkningsmängd på bortåt 25 miljoner och är till ytan det näststörsta storstadsområdet i Latinamerika.

Från min fönsterplats i planet ser staden ut som ett gigantiskt grustag, där varje stenpartikel representerar ett hus. Här och där syns gröna fläckar, små eller stora parker. En jordbävning, som nådde 8,0 på Richterskalan och dödade kring tiotusen människor, drabbade staden 1985. Hu! tänker jag som ska checka in på ett hotell mitt i grustaget.

Taxiresan från flygplatsen avlöper till en början väl, men efter ett tag står trafiken stilla. Jag frågar chauffören om det beror på något speciellt, en olycka eller så. ”Nej, señor, det är lunchtid nu, och då ska alla iväg åt olika håll.”

Väl inne i mitt hotellrum på sjuttonde våningen lägger jag mig på sängen och pustar ut medan jag halvglor på programmet ”Southpark”, dubbat till spanska. Senare besöker jag diverse museer, samt vandrar omkring i gamla stan, el Zócalo. Stadens hjärta påminner om Place de la Concorde i Paris, ett utslag av diktatorn Porfirio Díaz’ (1830–1915) passion för allt franskt.

Bilarna rör sig ytterst smidigt i trafiken, som myror i en myrstack. Hastigheterna är höga och olyckorna få, raka motsatsen till det sävliga tempot i mitt hemland.

Taxichauffören som tre dagar senare kör mig från hotellet till flygplatsen är väldigt pratglad. Han gestikulerar och vänder sig stundom mot mig i baksätet, alltmedan bilen susar snabbt framåt. Han är från Acapulco, vid Stilla havskusten. ”Señor, ni ska veta att jag är trött på storstadslivet. Snart blir jag pensionerad och då ska jag flytta hem till Acapulco. Där ska jag ligga i hängmattan och se på molnen som seglar förbi, lyssna på oceanens brus och dricka margaritas.”

”Varför insisterar du på att bo där i Mexiko”, undrade min salige far en gång för många år sedan, ”när vi ju har allt här i Grankulla?”

”Tja”, svarade jag.